Mången 60-åring kan vara i behov av att fräschas upp och det gäller i högsta grad dagens jubilar. Helsingforsavtalet från 1962 firas varje år 23 mars, som utropats till Nordens dag. Det blir många markeringar Norden runt. Men de politiska beslutsfattarna borde ge juristerna i uppdrag att skriva om avtalet, som brukar kallas för det nordiska samarbetets grundlag.

Avtalet har uppdaterats regelbundet. Men det är skäl att bortse från fasadputsning och skriva om avtalet så att det bättre motsvarar dagens situation i allmänhet och framtiden i synnerhet. Om statsministrarnas stora Vision 2030 då Norden skall vara världens mest hållbara och integrerade region ska bli verklighet kan det vara bra att börja med att se över ”grundlagen”.

I Helsingforsavtalet har de nordiska länderna förpliktat sig att stärka och utveckla samarbetet på de flesta samhällsområden, till exempel rättsligt samarbete, kulturellt samarbete, socialt samarbete och ekonomiskt samarbete, och icke minst att behandla övriga nordbor som sina egna medborgare. Men avtalet innehåller alltför många ”bör” och allt för få ”skall”. Avtalet bör bli mer förpliktande om det skall fylla sin tilltänkta funktion.

Därför arbetar ämbetsmän i särskilda arbetsgrupper konstant med att avlägsna så kallade gränshinder, som uppkommit på grund av bristande koordinering och harmonisering, trots rekommendationer i Helsingforsavtalet. Många hinder har avskaffats, men många återstår och på grund av EU-direktiven uppstår också nya gränshinder.  I praktiken är Norden inte en så integrerad region som vi ofta inbillar oss och pandemin har med all icke önskvärd tydlighet visat att Norden har lång väg till att bli världens mest integrerade region.

Ett förhållandevis färskt förslag (2017) från Föreningarna Norden att underlätta medborgarnas rörlighet mellan nordiska länder är ett gemensamt personnummersystem för hela Norden, eller alternativt att de nationella personnumren skulle vara gångbara också i övriga Norden. Nordiska rådet, gav 2019 Ministerrådet (regeringarnas samarbetsorgan) i uppdrag att skrida till verket.

Lösningen blev ett nordiskt-baltiskt koncept – NOBID - men i praktiken har ingenting hänt på flera år. Arbetsgruppen som arbetat med frågan hävdar att det inte är tekniskt svårt att genomföra gemensamma lösningar, men att det är en politisk fråga, och viss mån juridisk, och då blir det svårt att genomföra.

Skriv in kravet på gemensamt nordiskt e-ID i Helsingforsavtalet! Det skulle vara en reform i klass med passfriheten, som sedan flyktingkrisen 2015 är ett minne blott.

Henrik Wilén

‍