Kulturen är viktig för alla som bor här i norra Europa särskilt i oroliga tider runt omkring oss. Den skulle kunna och borde vara ett kitt för gemenskap och sammanhållning. Tyvärr går dagens debatt åt ett annat håll där det har blivit populärt att ”följa John” i en åsiktskorridor med modeord som kultur- krig, intersektionalitet, wokekultur och individcentrering. En fortsättning på denna väg kan leda till en marginalisering av tänkande här i norr med minskande självsäkerhet.
‍

Dags alltså för ett omtänk!
‍

Vi har mycket att bidra med – vi talar om ”nordisk nytta”, som inrymmer öppenhet, lokala demokratitraditioner och social trygghet parad med innovationskraft som innehåller avancerade tjänster och digital kompetens.
‍

Närhet till naturen, miljöengagemang och ekologiskt medvetande – om än ofullständigt – verkar starkare än i andra världsdelar. I mycket sålunda en gemensam kultur så att man utanför oss ser oss till sammanblandning lika. Själva ser vi mest små skärmytslingar. Vad betyder den nya säkerhetspolitiken med alla som medlemmar i samma försvarsallians? Sannolikt en nystart för ett nordiskt tänkande!
‍

Våra kulturella rötter
För vår tilltro till det gemensamma skadar det inte att se till vår kulturhistoria.
‍

Våra kulturella rötter kan börja så här. De isländska sagorna som åskådligt berättar en historia var så starka att de nyupptäcktes på 1800 talet i den europeiska litteraturen. I Tyskland blev det betydligt senare i ”fin de siecle” närmast en passion att ta till sig moderna nordiska berättare som Henrik Ibsen, Selma Lagerlöf och August Strindberg.
‍

Och i vår egen tid till exempel Jon Fosse, Karl Ove Knausgård, Per Olov Enquist, Peter Høeg och icke att förglömma Marianne Fredriksson. Hon ledde i många år den tyska best-seller-listan bara för att senare bli omkörd av ytterligare en av hennes egna böcker.
‍

För litteratur- och läsförståelse spelar den norsk-svenska kursgården Voksenåsen norr om Oslo en betydande roll.
‍

I deckarlitteraturen med Crime Noir, som den nordiska genren har kallats, finns ofta mer av en samhällsanalys än i andra kriminalromaner.
‍

På teaterns område startades för några år sedan ett ambitiöst projekt med utbyte av scener i norra Europa. Kan den nordiska teatern ta till sig och utveckla den experimentlusta som länge präglat det tyska teaterlivet? Projektet pausades tyvärr genom covid-restriktionerna.
‍

Dagens diversifierade konst
Nordisk kultur är särskilt känd inom konsten. Nordic Light (norrsken/nordlys) har blivit ett internationellt vedertaget begrepp särskilt efter stora utställningar i Amerika och på den europeiska kontinenten. Det nordiska måleriet anses att ha en särskild känsla för naturen, ibland mer melankolisk än på andra håll i konsthistorien. Även om dagens konststilar är ytterst diversifierade med globala ansatser spelar naturen en roll även för en internationellt uppburen konstnär som Olafur Eliasson.
‍

I modern musikproduktion brukar Sverige anses vara viktigt. Orkester Norden är en internationellt aktiv nordisk-baltisk symfoniorkester liksom den Nordiska Ungdomsorkestern. Polarpriset till Arvo Pärt illustrerar räckvidden.
‍

Utanför Norden kan man se på oss med andra ögon. I Berlin med de fem nordiska länderna i ett gemensamt ambassadkomplex ses den nordiska välfärden som märklig i förhållande till andra välbärgade länder.
‍

När samnordiska presentationer görs i andra delar av världen kan förväntningarna bli annorlunda än vad vi har föreställt oss. I Kanada där Nordiska Broar (Nordic Bridges) lades ut i dialog frågade man efter ursprungsbefolkningarnas traditioner och kulturliv i Norden.
‍

Ömsesidigheten förutsätter nyfikenhet
För att nordisk kultur ska vara relevant runtom i världen är det också viktigt med ömsesidighet Inflytandet från Grez-sur-Loing på svenska impressionister präglar våra museer – liksom för övrigt japanskt måleri som hänförde många vid dåtidens sekelskifte.
‍

Feminismens nordiska genombrott skedde i Kristiania – med Oda – och spriddes till Stockholm och kopplades sedan till den europeiska rörelsen.
‍

Ömsesidigheten förutsätter nyfikenhet, som vi tror oss har i vårt nordiska dna. Korsbefruktning behövs för enga- gemang och nya idéer. Därför är det väsentligt att vi lämnar den sterila åsiktskorridoren och vågar se den egna kulturen – i samklang med andra. Då kan den utvecklas så att vi kan bidra till rimliga förhållanden i en annars orolig omvärld.
‍

Mats Hellström är i dag ordförande i organisationen Norden International, före detta bland annat styrelseordförande i stiftelsen Biskops Arnö (Nordens folkhögskola), svensk utrikeshandelsminister och Sveriges ambassadör i Tyskland.

‍