– Visa filmen på originalspråk! Det ger människor möjlighet att vara nyfikna på andra kulturer och våra grannländer, biograferna har också ett ansvar att ge publiken den möjligheten. 

Møt Andrea Eckerbom, 41 år. Hun har regien på årets store julefilm, og hun hadde regien på forrige Prøysen-julefilmatisering Den vesle bygda som glømte at det var jul. Film er den store hobbyen i livet, som hun også har gjort til sitt yrke. Men hvorfor holde seg på overflaten? Når hun skal fortelle litt om seg selv, hopper hun like greit 1000 år tilbake i tid, og begynner klatringen opp sin nordiske slektstavle.

– Enligt min släkttavla som går tillbaka i 1000 år, återfinns bland många Harald Hårfagre och en hel del biskopar från det Norska Riksrådet på 1600-talet. I rakt nedstigande led från Harald Hårfagre gifte sig Axel Sparre in på 1600-talet och därifrån kommer man ner till min farmor Ann-Sophie Westman som föddes 1916 i Uppsala.

I 1981 ble Andrea født, hun vokste opp i Stockholm, men etter filmstudiene i Australia havnet hun i Norge i 2004, og har bodd her siden - «Nästan halva mitt liv!»

– Min man är fransk, vilket också är intressant då släkttavlan visar spår av franska ättlingar. Våra två söner på 2 och 8 år pratar svenska, norska och franska flytande. När jag inte regisserar försöker jag skriva manus. 

‍

`Vad hade Alf gjort om han var här? 

Da Andrea flyttet til Norge, var hun nysgjerrig på å lære om norsk kultur, språk, historie, og norske skikker. Det skulle vise seg at hun fikk god nytte av sin genuine interesse for språk og kultur.

 – Detta blev förstås satt på sin spets när jag fick uppdrag av filmselskapet Fantefilm att skapa en norsk julfilm fra Prøysens univers, forteller Andrea.  

 Regissøren kjente bare til historien om «Teskedsgumman» (Teskjekjerringa) fra før, så hun hadde litt å sette seg inn i. Hun gikk til arbeidet med å tolke Prøysen med stor presisjon og ydmykhet for den folkekjære forfatteren.  

– Jag jobbade ihärdigt med att läsa mig in på Alf Prøysen då Teskedsgumman (Teskjekjerringa) var det enda jag hade med mig från honom från barndommen. Alf hade en fin relation med Astrid Lindgren som är min absolut största förebild och inspiration. 

Det sägs också att Alf var exceptionell på att visa varför folk uppförde sig som de gör, han hade en iakttagande blick på människor och det känner jag igen mig själv i, jag har ett fängslande intresse för casting och person-regi så jag jobbade mycket med karaktärerna, jag ville ge dem djup så skådespelarna hade mycket att spela på. Det tror jag Alf hade värderat högt.

Teddybjørnens jul har fått gode kritikker og er allerede omtalt som en ny, stor juleklassiker. Da har den kanskje også fanget opp noe ekte «Prøysen-essens»? Andrea opplevde at Prøysen på sett og vis var med i kulissene under produksjonen av filmen. Og det var viktig for henne at Prøysen var nærværende. 

`Vad hade Alf gjort om han var här` var mitt mantra genom hela produktionen. Jag har strösslas båda Teddybjørnens jul og Den vesle bygda som glømte at det var jul med en hel del Alf-referenser. Många självklara, men också en hel del subtila dropps som man kanske upptäcker andra, tredje eller fjärde gång man ser filmerna. Så ville jag hedra jul traditionen, som ju många av oss fortfarande praktiserar och värdesätter. Jul är en speciell tid. 

‍

– Jag är principfast på att mina barn ska se film på originalspråk

 Teddybjørnens jul er en stor satsning i de andre nordiske landene også. Men det er dessverre sannsynlig for at svenske barn vil måtte se den dubbet til svensk, og i Danmark dubbet til dansk, og så videre. 

– Nej det är synd tycker jag. Vi vill väl ha öppna människor som är nyfikna på andra kulturer? Att dubba är ju tyvärr vägen bort från det. Föräldrar som inbillar sig att barn inte vill se på andra språk än sitt egna tror jag ger efter för lätt när barnen ”klagar”. 

Så var det ju inte när vi växte upp, och det behöver ju inte vara så. Jag är principfast på att mina barn ska se film på originalspråk, även om det är på tyska, finska eller japanska. De suger ju åt sig allt, det finns ingen gräns för vad de kan lära sig som barn. 

Det siste skulle også en lege komme til å bekrefte for Andrea. Da hun og mannen ble foreldre for første gang, kjente de nemlig på noe bekymring ettersom barnet deres begynte å prate sent. Det blir sagt at barn med flerspråklig familie bruker lenger tid. En barnelege bekreftet det Andrea innerst inne allerede tenkte. 

- Vi var lite bekymrade i starten, men en läkare bekräftade att - barn vet ju inte hur många språk de är menade för att lära sig, de kan lära sig hundra språk om man vill det. Och så - när vår son blev 3 år pratade han franska, svenska och norska flytande och växlade mellan språken beroende på vem han talade med.

Andrea er selv vant til å ta til seg ulike språk fra barndommen. Holdningen hennes er at språk er spennende, språkforståelse gir muligheter og åpner dører for folk. 

– När jag var liten lekte jag med grannarna där hon ena var halv finsk och hon andra var halvt isländsk. Den isländska mamman pratade isländska med mig och jag minns hur stolt jag var över att jag omsider förstod vad hon sa. Likaså hos den finska grannen där alltid TV’n stod på finska och vi skojade med de fraser vi kunde. Det var så spännande med olika språk.

Lustigt när man känner karaktärerna

Som regissør er en stor del av Andreas jobb å arbeide med skuespillerne, deres stemmer, mimikk og tonefall. I beste fall synes hun det derfor er snodig å se sin egen film dubbet med andre stemmer og på andre språk. Likevel er dubbing ofte veien ut av Skandinavia, til den store verden. 

– Det kan upplevas lustigt när man känner karaktärerna. Men det är också “the name of the game”. Och så vill man ju att filmen ska bli sedd av så många som möjligt och om det nu är dubbing som hjälper den ut i världen kan jag leva med det. Men jag tycker det är synd att inte regissören är involverad i dubb-processen då det ligger så mycket precision här. Även om det hade varit på ett språk jag inte förstått ville jag gärna varit med på casting av röster. 

I dag sendes ikke skandinaviske filmer og serier automatisk på originalspråket. Dersom barn skal få se film på skandinavisk originalspråk, må vi alle være villig til å ta vår del av ansvaret, sier Andrea. Noe ligger hos oss foreldre, vi må oppfordre og legge til rette for barna. Hun er som nevnt selv prinsippfast med sine barn. Men i tillegg har også kinoene et eget ansvar for å gi publikum opplevelser på originalspråket, sier regissøren. 

– Biograferna har också ett ansvar att ge publiken den möjligheten. Dem gör ju det när det är engelskspråkliga barnfilmer. Inte bara får man en bättre upplevelse av filmen på sitt originalspråk, barnen vill lära av sina grannländer som vill glädja dem vidare i livet.

‍

‍