Foto: Markus Boman

‍

Karin synes det er flott at en av hennes bøker har blitt trukket ut til å leses høyt i det gigantiske litteraturprosjektet som nordisk litteraturuke er.

– Det är mycket hedrande och jag skulle vilja vara en fluga i taket på alla uppläsningar!

Karin har alltid elsket å skrive, og høytlesning ligger Karins hjerte nært. Mammaen til Karin sørget for et godt grunnlag for leseglede, for hele familien.

– Min mamma läste oerhörda mängder böcker per dag för mig och mina syskon, vi hade sagostund både på förmiddagen och eftermiddagen. När jag blev äldre tipsade pappa, som också är läsare, mig om bra böcker. För mig har det aldrig varit skillnad mellan barn- och vuxenböcker. En bra berättelse är alltid en bra berättelse. 

Karin er sterkt engasjert i at barn og unge skal oppleve leseglede. Hvis Karin hadde fått muligheten, hadde hun innført høytlesning og lesning som obligatorisk innledning av alle skoledager. Og så er det viktig å finne rett bok til rett barn.

– Jag önskar att alla skoldagar skulle inledas med en timme läsning, högläsning eller tyst för sig själv. Och jag önskar att det i alla skolor fanns engagerade lärare och bibliotekarier som kunde kombinera rätt bok med rätt barn. Att tvingas läsa fel bok kan vara förödande för läslusten, men hittar en bok rätt läsare uppstår magi.

Samtidig slår Karin et slag for at kultur og leseglede ikke bare må holdes innenfor skolene og bibliotekene. Og her har litteraturuka en mulighet, sier hun. (Vi noterer til neste års litteraturuke!)

– Generellt tycker jag att kultur borde finnas inte bara bibliotek och skolor utan i högre grad också ute i samhället. Litteraturveckan kunde vara en sådan möjlighet. Så länge litteraturen bara sker i slutna rum, når vi bara de redan frälsta. Detta är förstås alldeles utmärkt, men det finns utvecklingspotential i publikmängd. Kanske kunde man arrangera en högläsning uren bok om bilar hos en bilförsäljare, läsa ur en bok om vinter i en ishall, läsa ur en bok om hästar i ett stall och så vidare. Låta litteraturen ta plats i nya och överraskande utrymmen, och låta blivande läsare ta del av veckan, inte bara nuvarande läsare. 

– Skrivprocessen var helt igenom lustfylld

Inspirasjonen til Perlefiskeren kom som lyn fra klar himmel. Eller mer nøyaktig, som rim på marken en kald dag.

– Bokförlaget Schildts & Söderströms arrangerade en barnbokstävling. Jag hade inte skrivit för barn tidigare och tänkte inte delta, men så tog jag en promenad en iskall och snöig dag, och rimfrosten på marken såg precis ut som pärlor på havsbotten. Då fick jag idén till Pärlfiskaren och bestämde mig för att delta i tävlingen.

Karin hadde ingen skrive sperrer underveis, hun synes derimot det var så morsomt at hun valgte å fortsette.

– Jag har alltid tyckt mycket om att skriva och det är fortfarande det roligaste jag vet. Det är nog därför jag är författare. Skrivprocessen var helt igenom lustfylld. Det var så roligt att skriva Pärlfiskaren att jag bestämde mig för att skriva tre delar till bara för att få fortsätta vistas i samma värld. 

I perlefiskeren vil et overaskende og magisk univers utfolde seg.

– Pärlfiskaren utspelar sig i den södra regionen i drottningriket.Världen är ganska lik vår egen, men här finns roshajar, klämtickor och mandelgröt.

Det står i boka at «i følge legenden skal den som finner denne perlen, aldri mer lengte etter noe». «Drømmer og lengsel» er årets tema for nordisk litteraturuke. Hva betyr lengsel, egentlig?

– Längtan är en oerhört stark drivkraft som kan få en att göra saker och stå ut med saker som man inte visste att man klarade av. Tillskillnad från sorg finns det hopp i längtan, det är en tärande men ändå vacker känsla. 

Etter at folk er ferdig med å lese boka, tenkerKarin at man vil sitte igjen med en opplevelse av selve temaet i årets litteraturuke:

– En varm känsla efter det de själva längtar efter, för alla människor längtar ju. Och så hoppas jag att de ser på världen som om det när som helst kunde dyka upp en roshaj.

BLI MEDELEM I FORENINGEN NORDEN!

‍